Events

Det var i våras som musiken från en ny Umeåtrio nådde våra öron. Bandet var Caotico och vi fastnade så gott som omgående. Under 2011 bokade vi in dem både för en spelning på Slussen och en på Medis. Nu är det alltså dags igen och denna gång besöker de både Debaser Malmö och Slussen.

Med sin första singel "Back Of My Head" kom bandet med på P3:s spellista och i samband med det började spelningarna rada upp sig innehållande besök på bland annat Umeå Open, Peace & Love och Emmaboda. Med singel nummer två, "Brains Out", som gästades av Tove Styrke, fick Caotico en riktig hit. Singeln snurrade på radio i somras och höstas och videon till "Brains Out" spelades som aldrig förr på Youtube. I januari släpper de ny singel och det efterlängtade debutalbumet planeras till första veckan i februari 2012.

Caotico består av Alexander Juneblad och bröderna Joel och Erik Dunkels. Tillsammans gör de skimrande popmusik som har blivit jämförd med Mgmt och Cut Copy. Medlemmarna har spelat i en rad olika band tidigare och producerat musik för ett helt gäng storheter. Med en look och ett sound som fångar det bästa från 80-talets skimrande pop, 90-talets tunga dansbeat uppblandat med nutida synthar och en FTW attityd som känns mer än välbehövd för tillfället så framstår Caotico som en av 2012 års hetaste debutanter!

De är respekterade av både musikpressen och publiken och deras overkliga kraut-elektro är troligtvis det mest urbana du får uppleva på en scen. Jonas Dahl, Arne Kvalvik, Kjetil Ovesen och Ådne Meisfjord i 120 Days har gjort en lång resa. Från spelningar på lokala puben på en liten norsk ö till hyllningar i Rolling Stone, NME, Pitchfork och New York Times. De växte upp och bildade förlagan till bandet i Kristiansund, men flydde till Oslo och slog sig ner i en husvagn i slumkvarteren för att leva storstadslivet, göra musik och spela på Oslos klubbar.

Hos 120 Days krockar trummaskiner med analoga synthar och elektropop med krautrock. Det låter som dansvänlig undergång och det slutar aldrig förvåna. Själva beskriver de sin ljudbild som ”pop degraded, rock electrified, dance deregulated” och det ligger mycket i det. Deras sound är hur som helst helt så eget ett sound kan vara idag och har tydliga svarta kanter.

“Their songs sound like the trippy bit at the end of the Roses’ “I Am The Resurrection” played by Kevin Shields-era Primal Scream with added Doctor Who- style synth buffoonery” (NME)

”Come Out” is a marvel of ethereal precision, immaculate pacing, Teutonic austerity, trance-inducing miasma, and dark euphoria” (Pitchfork)